Eksjö Konsthall december 14 – februari 12, 2023
Begreppet Mimicry härstammar från det grekiska adjektivet mimētikos, och betyder “imiterande”, “härmande”, “efterliknande”. Den vanligaste form av mimikry inom biologin, betecknar mindre djurs förmåga, särskilt insekter men även växter, att imitera en farlig arts utseende för att skydda sig mot predatorer.
När naturen krymper och ekosystemen kollapsar söker vi tröst i våra minnen och lägger vår tilltro till vetenskapliga framsteg.
För att handskas med den pågående miljökatastrofen, strävar en del forskare efter att bevara befintliga ekosystem och söker svar i de ännu outforskade levande organismer innan dessa utrotas. Andra söker i stället lösningen i vetenskapliga metoder som går ut på att efterlikna liv genom att modifiera cellerna på djur och växter.
I flera verk återkommer spegeln som en röd tråd, antingen som motiv eller fysiskt objekt. Motiven upprepas i en annan färgskala med små skiftningar eller mer påtagliga förändningar.
Verken blir i sin tur en reflektion av en inre och en yttre värld som påminner om spegelns abstrakta rumslighet, där allting verkar vara omöjligt och möjligt på samma gång.
I Foucaults berömda föredrag ”Om andra rum”, från 1967 ser han spegeln som en plats utan plats.
”Spegeln är ju egentligen en utopi, förklarar Foucault, eftersom det är en plats utan plats. I spegeln ser jag mig där jag inte är, i ett overkligt rum som öppnar sig virtuellt bakom ytan, jag är där borta, där jag inte är, en slags skugga som ger mig min egen synlighet och som låter mig betrakta mig själv där jag inte är: spegelns utopi.”
Kanske kan målningarna fungera som en plats utan tid och rum, bortom hierarkiska uppdelningar och fysiska lager? En plats som erbjuder ett omvänt perspektiv och kastar om våra föreställningar om hur vi ser på oss själva, i relation till det ursprungliga och civilisationen.