Mimicry
5 april – 2 maj, på Vargåkra gård Konsthall. Véra Friséns landskapsmåleri i Lilla galleriet.
Utställningstiteln Mimicry, från det grekiska adjektivet mimētikos, betyder “imiterande”, “härmande”, “efterliknande”. Den vanligaste form av mimikry inom biologin, betecknar mindre djurs förmåga, särskilt insekter men även växter, att imitera en farlig arts utseende för att skydda sig mot predatorer.
I skuggan av den pågående miljökatastrofen verkar finnas två motsatta förhållningsätten inom vetenskapen. Det ena är ett sökande efter svar i de ännu outforskade levande organismer innan dessa utrotas. Det andra ser lösningen i vetenskapliga metoder som går ut på att modifiera cellerna på levande organismer och skapa artificiellt liv.
En förvandling av motivet uppstår under tiden motivet arbetas fram. Nya lager tillförs. Släta och grova ytor sammanflätas, liksom ljus och mörker. Dystopi möter utopi.
Francisco de Goya liknade sina målningar vid speglar som kan läsas som reflektioner av en inre och en yttre värld.
Speglingar återkommer som en röd tråd i samtliga verk.
I Foucaults berömda föredrag ”Om andra rum”, från 1967 ser han spegeln som en plats utan plats.
”Spegeln är ju egentligen en utopi, förklarar Foucault, eftersom det är en plats utan plats. I spegeln ser jag mig där jag inte är, i ett overkligt rum som öppnar sig virtuellt bakom ytan, jag är där borta, där jag inte är, en slags skugga som ger mig min egen synlighet och som låter mig betrakta mig själv där jag inte är: spegelns utopi.”
Kanske kan speglingarna i målningarna fungera som en plats utan tid och rum, bortom hierarkiska uppdelningar och fysiska lager? En plats som erbjuder ett omvänt perspektiv och kastar om våra förställningar om hur vi ser på oss själva, i relation till det ursprungliga och civilisationen.